distraktion

Det är mörkt. Det är bara så sjukt mörkt. Det får folk att huttra även om de är inomhus. Kunskapschanser och erbjudanden rinner av som vatten på en gås. Kroppen är inne på en enda sak: självbevarelsedrift och försvar. Försvar mot Fysiskt mörker som tränger sig tätare och tätare på. För ett par minuter var det utanför fönstret, men nu slocknade lampan också. Jag väljer bort laktrisbitarna i godisblandningen för att inte svälja det mörka.

Efter tillräckligt mycket ätande av ljusa vingummin och installerandet av två små kattungar som bakgrund på skrivbordet, vågar jag sticka näsan ovanför skrivbordskanten igen, någon tar tag under armarna och erbjuder roligheter som youtubandet av små hamstrar som äter popcorn på pianotangenter eller "fail blog", och det känns lite bättre.

Kanske är det trashkultur på internet en sann källa till glädje, denna hopplöst mörka höst?