Jag vet att jag är sent ute. Ute överhuvudtaget som skaffar en blogg fem år senare, men jag har visioner!
Den här bloggen ska handla om arkitektur... mest, men lika odisciplinerat som det är att äta middag liggandes i soffan, kommer jag säkert klåfingrigt och likväl att skriva om det som angår, upprör och berör mig just nu. Ibland är uppblåstheten stor, och självdistansen liten, men jag hoppas att ni ska finna någonting som intresserar er, vare sig det handlar om subjektiva åsikter kring vår samtids arkitektur, eller saker som rör sig under huden på en 21-årig arkitektstudent, emigrerad till Danmark. Jag hoppas också att ironi skall stå mig bi, försvara och småförlöjliga det hela, om tendenser till stora pretentioner uppstår. Och att det inte ska skrivas så högtravande. Och att jag inte är ensam kvar för att alla andra har hittat på något tuffare än att blogga.
/ Caroline
måndag 18 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du är inte ensam. Jag är här. Du är inte sen. Du är fin. Kanske måste mata rådjur i vår med en arkitekturstudent.
Skicka en kommentar