Expansionsstrategier

- KIM HERFORTH NIELSEN OCH PER FELDTHAUS OM UTOMLANDSFLYTT, ETIK OCH HÅLLBARHET

I en tid av allt större miljömedvetenhet, och där socialt ansvarstagande har blivit en självklar del i designprocessen, finns fortfarande olika sätt att ta ställning till dessa krav. Möt Kim Herforth Nielsen, partner och konstnärlig chef på 3xN, och Per Feldthaus, adm. Direktör på Arkitema, två framgångsrika arkitektkontor med arbetsuppgifter över hela världen, men med olika metoder att nå dit.


EXPANSION UTOMLANDS

P.F. -Vi har flera filialer; Stockholm, Oslo och nu Beijing. Vi anser att det är mycket viktigt
att man är nära kunden. Beslut fattas snabbt, och kan få stora konsekvenser, då är det viktigt att man är närvarande. Vill man något på en konkret marknad skall man vara där. En videokonferens tillexempel, blir aldrig detsamma som ett fysiskt möte.

K.H.N. -Vi vill egentligen bara ha ett kontor. En snäv organisation som säkrar homogenitet
och en klar arkitektonisk idé. Den kvaliteten blir svår att uppnå om man sprider ut
organisationen. Det uppstår så lätt ”kontor i kontoret”, och vid tillexempel lågkonjunkturer blir filialerna tvungna att gå ut och leta uppgifter som vi normalt inte skulle ta på oss. Vi vill att karaktären på uppgifterna skall väga tyngre än att vi bara håller oss sysselsatta.

P.F. -Den arkitektoniska idén behöver ju inte nödvändigtvis vara ett stiluttryck, eller ett
speciellt sätt att teckna på, präglat av några enstaka personer. Vi säkrar en klar idé i våra arbetsmetoder, hur vi ser behov och går in i nära samarbete med kunden. Jag menar att det viktigaste är att hålla fast vid de riktiga arbetsmetoderna och implementera dem på de olika avdelningarna.

K.H.N. -Vi lyckas, genom ping-pongarbete mellan oss och våra samarbetspartners, nå synliga
resultat. Kommunikation är självklart viktigt, och vi jobbar hela tiden dynamiskt med våra utländska samarbetspartners. Under idé och-ritningsfasen gästspelar de hos oss, och under projekteringsfasen har vi medarbetare på plats hos dem.


ETIK

K.H.N. -Det är noga med att man skall kunna stå för det man gör, och att ha inblick i
processerna. Så länge man har det ser jag inga problem med att låta tillexempel
produktion försiggå i Kina. Det är ju som med kläder, de designas i Danmark och sys upp i Kina.

P.F. -Det är svårt att säga ”absolut inte” om något specifikt land. Vi tror ju på att vi gör
skillnad. Förutom det stora kunskapsutbytet vi har med Kina, har vi också arbetat politiskt där iochmed en stor klimatkonferens som vi var med om att anordna, något som vi inte gör på samma sätt i Danmark. Vi vill kunna förbättra något genom att dela med oss av vår kunskap och våra arbetsmetoder.

K.H.N. -Vi tackade nej till ett projekt om Saudiarabiens högstarätt. Vi är nog ett av få arkitektkontor som tackar nej till uppgifter, men i Saudiarabien tillämpar man Sharialagstiftning, och det kunde vi helt enkelt inte stå för. Vi värderar från uppgift till uppgift, om det är något vi kan försvara. Det är viktigt att vår arkitektur gör skillnad, det framstår ju som ganska meningslöst att åka till utlandet och göra likgiltiga saker.

P.F. -Det är viktigt att man försöker påverka det man kan. Både inom sin personliga räckvidd, som att säkra goda arbetsvillkor för sina anställda och tillexempel inte ta emot mutor, men även ett större socialt ansvar i det sammanhang man agerar är att eftersträva. Vi är tillexempel medlemmar i ”Global Compact”, ett initiativ där man som medlem skall uppfylla vissa krav på arbetsmetoder.


HÅLLBARHET

P.F. -I Kina samarbetar vi först och främst med kunder som har intresse av miljöanpassat byggande. Viljan att bygga miljömedvetet ökar hela tiden. På beslutsfattande nivå har man också förstått att det inte går att behålla en tillväxt om energiförbruket hela tiden ökar. Vi kan på grund av ekonomiska resurser inte hålla dansk standard på byggandet. Kina är till stor del fortfarande ett fattigt land, men tack vare vår kunskap och erfarenhet kan vi utveckla både ekonomiskt resonibla och hållbara lösningar.

K.H.N. -Vi har en mycket holistisk syn på det hela. Det är många aspekter, allt från material till arbetsförhållanden och livet som skall försiggå inne i byggnaden. Tack vare teknik och vår forskningsavdelning ligger vi långt fram i materialutveckling, men när vi bygger miljöanpassat tar vi hänsyn till alla aspekter, genom hela processen.


RESOR

K.H.N. -Vi klimatkompenserar inte. Vi flyger ju iochförsig mycket, det måste jag erkänna, men vi kan ju inte lösa alla världens problem. Jag tror att man måste se sakerna i ett större perspektiv. Vi skulle ju kunna kompensera, men att resa idag är redan så dyrt, och det finns ju faktiskt begränsningar i kontorets ekonomi. Vi skulle ju kunna ta den enkla vägen, och bara ta oss an uppgifter i Danmark. Då skulle problemet vara löst, men nu anser vi att det finns fler som behöver oss. Vi gör vad vi kan, inom rimlighetens gränser.

P.F. -Vi försöker att samla våra reseaktiviteter för att minska på miljöbelastningen, men vi klimatkompenserar inte. Vi har för närvarande tyvärr ingen resepolicy, och mellan de filialer som ännu inte är tillräckligt stora att klara sig själva blir det ju en del resande, men vi försöker att resa så lite som möjligt, både för miljöns och ekonomins skull.


Denna ’dialog’ är baserad på två fristående intervjuer, som har ägt rum vid separata tillfällen.
Intervjuerna har bestått av flera frågor, som här sammanfattats i ämnesrubriker.

distraktion

Det är mörkt. Det är bara så sjukt mörkt. Det får folk att huttra även om de är inomhus. Kunskapschanser och erbjudanden rinner av som vatten på en gås. Kroppen är inne på en enda sak: självbevarelsedrift och försvar. Försvar mot Fysiskt mörker som tränger sig tätare och tätare på. För ett par minuter var det utanför fönstret, men nu slocknade lampan också. Jag väljer bort laktrisbitarna i godisblandningen för att inte svälja det mörka.

Efter tillräckligt mycket ätande av ljusa vingummin och installerandet av två små kattungar som bakgrund på skrivbordet, vågar jag sticka näsan ovanför skrivbordskanten igen, någon tar tag under armarna och erbjuder roligheter som youtubandet av små hamstrar som äter popcorn på pianotangenter eller "fail blog", och det känns lite bättre.

Kanske är det trashkultur på internet en sann källa till glädje, denna hopplöst mörka höst?